Så typiskt, så himla typiskt

Så är fem dagar tio och en halvtimmesjobb över. Strax innan 01.00 när jag skulle ringa taxi för att ta mig hem tappade jag rösten. Då hade jag nyst cirka 23 gånger och snutit mig några gånger till de senaste timmarna.

I dag vaknade jag halv tio efter för få timmars sömn (bland annat tack vare ongen som vaknade fem och var som en gummiboll när A hade lyft över honom till vår säng) och var genomförkyld. Sprängande huvudvärk, tryck i bihålor, ont i öronen, hosta, slitna halsmandlar, söndersnuten näsa och slem överallt. Termometern visade knappt 36 grader så tror den är trasig. Jag är helt under isen. 

Första riktiga sjukdomen med ett barn hemma. Tackar gud för att A orkar ta hand om oss båda.